V.35 (34+0)
Bebis: Längd: ca 44cm, vikt: ca 2,38kg i början av veckan och ca 2,5 kg i slutet. Alla mina organ är nu färdiga, även lungorna. Nu kommer jag börja lägga på mig mer underhudsfett och jag tränar även mycket på alla färdigheter som kommer att behövas i livet utanför livmodern. Jag tränar matsmältningen genom att svälja och kissa fostervatten, och jag övar på sugreflexerna som är livsnödvändiga för att jag ska få i mig näring när jag är född. Skulle jag födas redan nu kan det vara skönt att veta att jag sannolikt klarar min andning själv och behöver då inte någon neonatal intensivvård. Det som skulle skilja mig från barn som är födda i fullgången tid är att jag inte har samma energireserver lagrade i underhudsfettet ännu. Detta gör att jag ibland kan behöva hjälp med att hålla värmen och få i mig extra energi. Genom att vi ligger mycket hud mot hud håller jag en jämn kroppstemperatur och blodsockernivå samtidigt som lugn-och-ro hormonet oxytocin frigörs som även främjar vår anknytning. Ibland kan jag behöva få lite extra hjälp med maten genom kopp eller sondmatning, men oftast klarar jag av att äta helt själv. Vi kommer få den hjälp vi behöver och troligen kommer vi stanna några extra dagar på BB för att se att vi mår bra. Men givetvis är det bra att jag stannar här inne lite till för att växa till mig och vara helt redo att träffa dig!
Jag: Nu vill man säkert fastställa hur barnet ligger, åt vilket håll. Är man osäker brukar ett ultraljud göras för att verifiera läget. Barnet ska helst ha intagit en position med huvudet nedåt, vilket de allra flesta gör naturligt. Vissa barn väljer dock att lägga sig i säte, dvs med rumpan nedåt. Skulle bebisen ligga i säte försöker man vända den, förlossning med huvudet först är bäst för både mamman och barnet. Vändningen utförs av en läkare på förlossningen/kvinnokliniken. När detta sker är lite olika, i vissa regioner sker vändningsförsök redan nu, i andra runt gravidvecka 36-37. Skulle detta inte lyckas får man ta ställning till om förlossningen trots detta kan ske vaginalt, eller om kejsarsnitt är att föredra.
Mina upplevelser: Jag var hos barnmorska igår igen för en extrakontroll av tillväxten av magen då det vid förra besöket inte hade ökat i cm, men däremot hade hon fixerat sig vilket gjort att magen ändrat form. Så igår när vi mätte hade magen växt på som vanligt och hjärtat slog på bra. Så allt såg bra ut! Jag har börjat känna av det barnmorskan pratade om vid förra besöket, ilningar vid ljumskarna typ när hon vrider på huvudet, och det är allt annat än skönt. Men skönt att veta vad det är som gör ont, det blir en nervsmärta.
Kommentarer
Trackback
