Den här föräldraledigheten, min första föräldraledighet blev inte som jag tänkt mig..och det som alla förstår beror på covid-19. Ja inte ens min första tid med Livia blev som jag trott eller tänkt i och med att hon föddes i början av den här pandemin så fick inte Niklas vara med på eftervården på BB och jag fick vara en natt själv kvar på BB med Livia vilket jag där och då tyckte var så läskigt och jobbigt, jag skulle nu ta hand om ett barn när jag var så svag efter förlossningen att jag knappt kunde ta hand om mig själv, och dessutom hade jag ju aldrig tagit hand om ett barn förut, inte ens bytt blöja, det var en helt ny värld. Men det gick bra, och det är väldigt speciella minnen hos mig, fina minnen, från Vår första natt tillsammans.

Sen hade jag tänkt när jag nu var föräldraledig att vi skulle åka iväg och träffa folk, vi skulle gå på öppna förskolan, vi skulle få gå på babysim och göra allt det där roliga som jag hört att andra gör..men så blev det inte heller. Det blev en ganska ensam tid vilket tog mer på mig psykiskt än jag trodde det skulle göra. Min mormor och morfar, farmor och farfar skulle få bekanta sig mer med Livia men så blev det inte heller, dom har träffat henne typ 2 ggr på avstånd, och nu kommer inte Livia få träffa min farmor igen. Våra vänner har inte fått lära känna vår lilla älskade tjej som jag önskat eftersom det varit hårda restriktioner om avstånd och det har inte blivit så mycket besök varken hemma hos oss eller hos andra. Det smärtar mig lite att så många gått "miste" om Livias första tid i livet.

Men för att se något positivt med allt är att vi verkligen kunnat fokusera 100% på Livia och fått väldigt fin första tid tillsammans. Niklas har jobbat mer hemifrån och fått extra mycket kvalitetstid med Livia vilket han inte fått annars  och jag har inte blivit lika ensam hemma. Vi är friska och mår bra, varit mer friska än någonsin och det är det absolut viktigaste.

Det känns lite tufft att gå tillbaka till jobbet efter så lång tid det ska jag erkänna, men samtidigt ska det bli skönt att få jobba och känna mig behövd inom min profession som Anna, inte bara som mamma, vilket inte är bara, men få använda min hjärna på ett annat sätt, få interagera med vuxna mer om dagarna.

Det blev inte som jag tänkt, men det blev så bra det kunde bli och jag och Livia har haft en supermysig tid också, det ska inte glömmas bort!! Jag har hittat tillbaka till mig själv igen och landat i rollen som mamma, nu väntar en nystart på jobbet.