Jag började få värkar runt kl 02-03 natten mellan söndag och måndag (29-30/3). Vi hade tagit en långpromenad på söndag eftermiddag för att se om det kunde dra igång något vilket det gjorde! Vid 4 vaknar jag och känner att det känns blött i trosan och tar mig till badrummet där det forsar ut något blött vilket jag misstänkte var vattnet. Ringer till förlossningen och blir ombedd att stanna hemma till värkarna blir tätare, blir inte det, så ringer in igen senare under morgonen och då säger dom att jag ska komma in för kontroll. Dom säger då att dom inte kan se att vattnet har gått (mycket märkligt tyckte jag) och skickar därför hem oss igen tills värkarna blir tätare. Dom blir det emellanåt men kom oftast med 6-7 min mellanrum under hela måndagen, men vid midnatt mellan mån och tisd (30-31/3) eskalerade värkarna i smärta (hade fortfarande 6-7 min mellanrum) och det gjorde så ont så Niklas fick ringa in för jag kunde inte prata, smärtorna tog över. Vi fick då komma in för kontroll för ev inläggning vilket jag fick eftersom jag var öppen 3-4 cm och hade sådana smärtor. Jag fick bada (var som ett litet sparum som var väldigt mysigt och avkopplande) vilket hjälpte mot smärtan till viss del men började också spy här och mycket av krafterna försvann. Fick lite senare lustgas som hjälpte lite mot smärtan från värkarna men fick ytterligare lite senare epidural insatt och jag kunde äntligen sova och samla lite kraft, här emellan hade dom satt in värkstimulerande dropp. Spydde flera gånger under förlossningen, fick dropp för att orka, fick sätta om epiduralen då påfyllningen inte hjälpte, men amen för den alltså haha. Började krysta runt kl: 12 på måndagen den 31/3 och hon var ute kl 13.30 efter mååånga timmar från start till mål. Provade både med att sitta på pall, ligga på sidan i sängen och på rygg i sängen som det slutligen blev tills hon var ute. Jag svimmade lite efter allt var klart och jag skulle duscha av mig, fick då äntligen sova någon timme innan jag blev upprullad till bb/eftervården där Niklas inte fick vara med. Hon hade bajsat i fostervattnet vilket dom kan göra om dom blir stressade och därför ville dom ha kvar oss 12 h iaf. Jag fick bo i ett rum med en annan nyförlöst kvinna med en skrikande bebis så blev kanske 2 h sömn där med. Men nu är hon här och vi har fått vara hemma med pappsen nästan en vecka. 

Det är en omställning och den lilla damen är den som styr, men vi är nöjda med att få vara i vår lilla bebisbubbla och bara vara med henne och lära känna underverket som legat i min mage i 9 månader. Det är stort att äntligen få träffas på utsidan! Måste säga att kvinnokroppen är så häftig, den klarar så mycket och återhämtar sig otroligt fort ändå. Jag har fortfarande lite ont men det blir bättre och magen har försvunnit ganska mycket.