Ibland får jag sådana infall av att sakna tiden förr. Förr när jag fortfarande gick på gymnasiet och hade lyxen att få hänga med alla mina kompisar dag ut och dag in och det enda man behövde "oroa" sig över var att komma upp i tid till skolan, ja och allt annat onödigt/oväsentligt man oroade sig över i tonåren. När jag sitter och lyssnar på bra musik som jag gör nu kan sådana här minnen rivas upp och jag kan bli värsta känslosam haha! Är det någon mer som kan få sådana här infall? I mitt fall brukar det vara något (tex musik) som triggar igång det. Jag kommer på mig att sitta och tänka på att det aldrig kommer bli som förr igen och ibland gör det mig så nedstämd, men samtidigt har jag ju så mycket kul framför mig och jag vet det! Men ibland kommer dom här känslorna över mig och nu är det lite mer av en sådan period. Och det kan gå i perioder, och så kan jag tänka mig att alla har ibland, att det känns som man glömmer att vara i nuet och då går tiden så jäkla fort och man hamnar i ekorrhjulet. Så känns det lite för mig nu, att jag jobbar, äter och sover och detta går på repeat. Men det är verkligen inte så, jag gör massa kul också och har massa kul framför mig..Men jag glömmer att vara i nuet och stanna upp och njuta av det också. Det är viktigt för oss alla. Och det är något jag ska träna på, stanna upp, känna in och vara i nuet! Kram på er allihopa!