Förlossning Alicia 2022-02-22
Förlossningsförlopp:
Jag började få värkar ca kl 05.00 den 22/2 med 10 min mellanrum. Vid klockan 06.40 trodde jag vattnet gick med det var slemproppen. Vid kl 14.00 kom värkarna tätare och det Började komma 2 st på 10 min (var 5:e min som var hanterbara men började efter en stund göra ondare och ondare) och då skulle vi ringa in som omföderska då det kan gå snabbare.
Jag började få värkar ca kl 05.00 den 22/2 med 10 min mellanrum. Vid klockan 06.40 trodde jag vattnet gick med det var slemproppen. Vid kl 14.00 kom värkarna tätare och det Började komma 2 st på 10 min (var 5:e min som var hanterbara men började efter en stund göra ondare och ondare) och då skulle vi ringa in som omföderska då det kan gå snabbare.
Vi åkte in till Danderyds sjukhus (DS) klockan 14.30 med 2 värkar på 10 min. Värkarna var inte så starka då men täta så vi fick stanna kvar på kontroll, och då diskuterades det om vi skulle bli hemskickade igen, men det blev vi inte (som tur var) utan vi skulle få stanna 2 h till för att se om värkarna blev fler och starkare..vilket dom blev..snabbt! På bara en liten stund från att vi kom in till DS blev värkarna starkare och tätare och jag började få mycket ont, och värkarna kom nästan varje minut. Vi pratade om att få lustgas och epidural men epidural hanns inte med. Jag fick lustgas som hjälpte något men hade otroligt intensiva värkar, och även med hägsta dos räckte det inte till. Niklas fick hjälpa till genom att trycka mina ben uppåt för att försöka lindra värken, vet inte om det hjälpte, lite kanske, men där och då gjorde det redan så ont. Här gick vattnet någon gång, vet inte exakt när men det var under en värk. Och jag hann knappt få på mig sjukhuskläderna pga dom intensiva och täta värkarna.
Kroppen började krysta av sig själv vid ca kl 18.30-18.45 och hon var ute 19.11 (vi hade hoppats på kl 22.22 men det fanns inte på kartan när det drog igång). Det var en intensiv förlossning som gjordes i princip utan bedövning och det kändes. Dom tappade nämligen hjärtljuden på henne och fick sätta elektroder på huvudet för att få kontakt igen. Jag fick prova olika positioner för att se om hjärtljuden blev starkare men det hjälpte inte. Fick tillslut syrgas då förloppet gick väldigt snabbt både för mig och Alicia. Dom sa till oss att nu behöver vi få ut henne för hon är påverkad där inne pga det snabba förloppet och det gillade hon inte. Det kom in läkare och en till barnmorska som fick hjälpa till att forcera ut Alicia för att hennes hjärtljud var påverkade. Hon kom ut med huvudet först, men hade inte hakan mot halsen utan hade huvudet bakåttiltat. Men Ut kom hon och hon skrek och andades. Och Det var en lättnad!
Jag fick sy 2 stygn och fick en grad 1 i sprickor, vilket känns helt okej, då det kunde blivit värre iom det snabba förloppet.\n
Kroppen började krysta av sig själv vid ca kl 18.30-18.45 och hon var ute 19.11 (vi hade hoppats på kl 22.22 men det fanns inte på kartan när det drog igång). Det var en intensiv förlossning som gjordes i princip utan bedövning och det kändes. Dom tappade nämligen hjärtljuden på henne och fick sätta elektroder på huvudet för att få kontakt igen. Jag fick prova olika positioner för att se om hjärtljuden blev starkare men det hjälpte inte. Fick tillslut syrgas då förloppet gick väldigt snabbt både för mig och Alicia. Dom sa till oss att nu behöver vi få ut henne för hon är påverkad där inne pga det snabba förloppet och det gillade hon inte. Det kom in läkare och en till barnmorska som fick hjälpa till att forcera ut Alicia för att hennes hjärtljud var påverkade. Hon kom ut med huvudet först, men hade inte hakan mot halsen utan hade huvudet bakåttiltat. Men Ut kom hon och hon skrek och andades. Och Det var en lättnad!
Jag fick sy 2 stygn och fick en grad 1 i sprickor, vilket känns helt okej, då det kunde blivit värre iom det snabba förloppet.\n
Vi fick stanna på patienthotellet en natt, och Niklas fick vara kvar (revansch mot förra förlossningen när han inte fick pga pandemin) och det var perfekt för att ladda batterierna.
Hon vägde 3860 g och var 51 cm lång, med mycket och mörkt hår.
Vi ska tillbaka för hörselscreening och PKU-prov.
Den här förlossningen var både bättre och sämre än den första! Bättre på det sätt att det gick otroligt mycket snabbare och jag behövde inte krysta lika länge vilket ledde till att jag faktiskt kände mig pigg och energirik efteråt! (Nu fattar jag ex hypen med mackorna efteråt, ja slukade dom på två röda). Det sämre var helt klart att det snabba förloppet gjorde otroligt mycket ondare och att jag inte hann få den bedövningen jag ville ha och att hela situationen blev mer stressande när dom tappade hjärtljuden och en oro byggdes på mitt i allt.
Men allt gick ju bra och nu är hon här och vi är hemma och hon har fått träffa en oroligt stolt storasyster som har gått runt i 2 dagar och sagt att Alicia är så gosig och ska klappa och pussa på henne och helst hålla henne helt själv. Otroligt fint att se syskonkärleken!
Sammanfattning graviditet nr 2
Den 11/6 2021 tog jag ett graviditetstest som då visade positivt 2-3 veckor, tog även en dagen efter för att vara på säkra sidan som visade samma sak.
Jag började må illa i ca v.5 och började då spy. Kommer ihåg att jag tänkte att jag kanske slipper det den här gången, men nej då. Började äta illamåendetabletter ganska snabbt då jag visste att det hjälpt mig förra gången, men spydde varje dag. I vecka 17-18 började jag känna rörelser I magen, små fjäderliknande, men kände något.\n
Klarade mig utan illamåendetabletter från ca 2 veckor innan jul (ca från v. 31) och framåt. Mådde illa då och då och spydde någon morgon ibland, men det var inte varje dag längre. Varit piggare denna graviditet och det har inte tagit lika mycket på psyket som förra gången. Antagligen för att illamåendet inte varit lika ihärdigt. Jag har haft mer foglossning den här gången, har haft det flertal gånger och det har uppkommit när jag lyft något för tungt. Det har då hållt i sig några dagar- en vecka och har sedan gått över. Men känner mig inte lika stabil i bäckenet överlag vid denna graviditet, är nog lite försvagad från förra graviditet. Det har knakat något infernaliskt också i bäckenet när jag vridit mig i sängen, ställt mig upp efter att ha suttit osv, det upplevde jag inte förra gången. Knakandet blev däremot bättre när hon la sig till rätta och fixerade sig mer. Jag kände när hon gjorde det då jag upptäckte att det inte kändes lika ostabilt i bäckenet mer. Men det kan fortfarande knaka ibland. Hon la sig med huvudet nedåt i ca. V. 32 och hade fixerat sig i ca v. 35. Jag är nu i vecka 40 (39+1) och har senaste veckan haft mycket sammandragningar och förvärkar i form av mensvärk långt ner i magen, speciellt om jag gått lite för fort eller lyft Livia. Men har även uppstått när jag bara legat ner, så magen tränar på. Har inte märkt att någon slempropp gått eller så än så vi får se när hon vill komma ut. Jag har haft lite halsbränna men inte så farligt.\n
Det jag tänker mycket på nu är hur kommer det starta, kommer vattnet gå, kommer det komma värkar först, kommer det gå fort, fortare än sist, kommer vi få plats på förlossningen osv. The time will tell.
V.40 (39+0)
