2 månader
Igår blev Livia 8 veckor och på söndag blir hon 2 månader om man ska följa datumet. Hur galet är inte det!! Då är det även min första mors-dag! Tiden har gått så sjukt fort men jag kommer ofta på mig själv med att tänka på att det känns superlängesedan som jag hade stor mage och var höggravid, så det har gått så snabbt men ändå känns det som en evighet sen, luddigt jag vet. Vår lilla tjej växer på bra, vi var på bvc förra veckan för kontroll och för att hon skulle få rotavaccin (mot kraftig magsjuka) och hon vägde då 5470g och var 57,2 cm lång så nu har vi fått gå upp till storlek 62 i kläder. Jag har lite svårt att packa ned storlek 50 och 56 men det kommer inte kunna användas mer och det är ett nytt kapitel nu så jag ska ta tag i det..snart. Livia ger mer och mer respons tillbaka när vi pratar med henne i form av joller och leenden, hon kan också vara mycket bestämd och har en kraftig stämma, det har vi känt på haha. Hon är mer nyfiken nu och vill titta sig omkring (har beställt ett babygym som borde komma när som helst), vi tränar nacken genom att ligga på mage dagligen och hon har blivit såå stark! men hon gillar fortfarande att ligga på oss och bara mysa också. Senaste veckorna har hon varit lite extra "klängig" och sovit sämre, men hon är i ett nytt språng så det är mycket som händer i den lilla kroppen.
Om jag ska vara ärlig angående mig så påverkar den här coronan mig ganska negativt, vilket den såklart gör för alla, men vi blir ganska mycket instängda här i vårt hem och sitter mest inne. Vi går promenader med Sara och Pillan ibland på dagarna och det ger verkligen energi för stunden, och vi tar själva promenader men eftersom jag gått hemma sedan slutet av januari börjar det kännas av psykiskt. Jag är en person som mår bra av att träffa människor och får energi av det, att inte kunna åka och träffa kollegorna och få "visa upp" Livia, att inte kunna åka in till stan eller träffa kompisar hur som helst är superjobbigt och jag tror att den vetskapen om att vi inte bör/kan göra det är jobbigast. Det var inte så här jag tänkt min föräldraledighet. En del gör ju massor hemma och fixar och donar men jag blir ännu mer passiv i allt det här. Det är också jobbigt att inte veta hur det kommer bli framöver med bröllop osv, det tar på krafterna på ett annat sätt. Men vi har det mysigt jag och min lilla tjej och jag försöker vara positiv, men ibland tar dom negativa tankarna över.
Men jag tänker att nu kommer värmen mer och mer och då kommer vi kunna vara ute och då förhoppningsvis hitta på mer med våra kompisar och göra mysiga saker utanför hemmet mer överlag, det är en bra årstid på det sättet.
Vi träffade 2 av mina kollegor förra veckan när vi varit på bvc däremot för dom hade med en present från jobbet till Livia eftersom vi inte kan åka dit och hälsa på (hur gulligt!!), och det var såå kul att få träffa dom och att dom äntligen fick hälsa på Livia. Det gav energi! Och hon fick sötaste mat-setet med mumin på av dom, blir perfekt när hon börjar äta sen!
4-veckors kontroll (fast hon är 5,5 v)
Igår var vi iväg till bvc för 4 veckorskontroll där både läkare och barnmorska var med. Dom kollade det vanliga som vikt, längd och huvudmått men läkaren kollade även leder, nackstyrka, lyssnade på hjärtat och lungor, ögon, rumpan? Och allt såg bra ut. Hon väger nu 5155g och är 56,5 cm lång så hon växer på bra.
Det som hänt flera gånger i veckan hände också när vi var på bvc-besöket, såklart.. När man tar vikt ska blöjan av så det blir rätt vikt så den åkte av, och när vi var klara och jag lägger Livia på skötbordet, då utan blöja, och pratar med barnmorskan så Kissar hon!! Det har hänt flera gånger den här veckan och det är inte lite som kommer heller haha! Och Livia var jättenöjd efter det. Men ingen skada skedd, tror dom är rätt vana där, jag lyfte upp henne och barnmorskan torkade av allt och vi fortsatte undersökningen. Men som sagt det hände hemma två gånger på samma dag för mig i veckan. Vi bytte blöja och mellan blöjorna kissar hon en flod som hon låg och rullade i..så jag duschade av henne i badkaret och tänkte nu får vi en mysstund i sängen när jag torkar henne och smörjer in henne..då kissar hon igen i sängen haha! Haha ja ni hör ju jag går ju inte sysslolös!
Men slut på kisspratet, men händer inte så mycket mer spännande i veckorna. Vi tar promenader, hon sover, äter, bajsar. Men! I veckan har vi börjat få mer och mer leenden från henne och jag smälter när hon lägger på ett stort leende, hon är så söt!
1 månad
Nu är Livia redan 1 månad gammal, herregud vart tar tiden vägen! Hon har ändrats så mycket både till utseende och personlighet. Vi börjar gå igenom hur första tiden som föräldrar varit och om det varit som jag trodde och sen hur Livias resa varit.
Jag måste säga att det har varit mer psykiskt påfrestande än jag trodde att jag skulle uppleva, och såklart även fysiskt. Visst att jag var beredd på mindre sömn och så men inte mina känslosvallningar, jag har kunnat börja gråta för minsta lilla motgång/eller bara saker jag upplevt jobbiga i min omgivning. Jag har känt mig otillräcklig många ggr när hon skrikit mitt i natten och jag provat allt men inte vetat vad det är osv. Men det har samtidigt varit så mycket kärlek från och till denna lilla minimänniska! Och allt är värt det för henne.
Något jag inte var beredd på första tiden efter förlossningen var ändå smärtorna jag hade där nere, det gjorde ont när jag låg, gick, stod och satt. Jag kunde inte stå längre stunder för då började det pulsera och bli som ett tryck nedåt. Den stora smärtan försvann ändå ganska snabbt, den var nog borta ca 2,5 v efter förlossningen. Jag blev även förvånad över att jag hade så svårt att göra nr 2 på toaletten. Så när den stora smärtan släppte där nere blev jag förstoppad, men med lite laktulos gick det över snabbt. Och när det släppt fick jag mjölkstockning/mjölkstas med 39 graders feber. Ja ni hör ju vilka trevliga veckor jag hade fysiskt. Och allt det här var jag inte riktigt beredd på.
Men det har också varit en sån mysig tid, och Niklas var hemma i 3 veckor så vi fick en fin start tillsammans.
Livia har blivit mer vaken under den här första månaden. Hon tittar mycket på allt (speciellt mörka färger vilket gjorde mig förvånad, trodde dom ville se färgglada saker) och vill vara med. Hon tittar mer på sin omgivning och vill bli mer sysselsatt, men hon älskar också att bara ligga och mysa, vilket jag älskar och försöker ta tillvara på. Hon har redan en sån rolig personlighet, bestämd oj oj, det har vi redan känt av, hon har också otroligt mycket minspel för sig och vi kan sitta och titta och skratta för att hon är så söt när hon gör sina miner. Hon har börjat le, är väl inte av vilje än men jag vill tro att hon ler åt oss, hon är så söt när hon gör det och små smilegropar tittar fram. Livia har under den här första månaden både klippt tungbandet och läppbandet pga lite svårigheter med amningen (ytterligare en sak som varit tuffare än jag trott). Båda var för korta så vi blev rekommenderade att klippa. Det gick väldigt smidigt och hon märkte knappt av det. Det blödde inte mycket heller och hon kunde äta direkt efter. Det har underlättat amningen lite, men vi kämpar på med det än. Hon har börjat ta napp nu också vilket är väldigt skönt.
Ja det var en liten uppdatering. Får inte med allt men detta är upplevelserna i stora drag den första månaden.
