Den här helgen har både haft sina fruktansvärda stunder och dom bättre stunderna. När jag pratar om dom fruktansvärda stunderna pratar jag om terrorattacken som inträffade här i Stockholm i fredags eftermiddag. Jag var som tur var inte i närheten av innerstaden men var på helt fel sida stan. Jag hade precis slutat min praktik och stod och väntade på tunnelbanan men anande att något allvarligt hänt när dom ropade ut i högtalarna att tåget inte skulle stanna vid centralen på grund av säkerhetsrisk. Så jag började åka men kom bara två stationer innan dom stannade och sa att vi var tvugna att gå av, polisens order. Så där kom jag upp på södra sidan staden där jag inte ens visste om jag skulle gå höger eller vänster när jag kom upp. Alla pratade i telefonerna med oroliga röster. Jag läste samtidigt på Aftonbladet om vad som hade hänt och det var poliser och ambulanser som åkte förbi en efter en. Jag hade turen att Niklas kunde komma och hämta mig efter ca en timmes promenad och vi fick även med oss två kompisar som var nära där attacken ägde rum. Men det var andra människor som inte hade den turen. Jag sörjer verkligen för dom som inte fick komma hem den här dagen och jag sörjer för deras närstående!! Och för dom som idag ligger på sjukhus på grund av den här idioten!