Nu har jag alltså inlett den andra 5-veckors perioden av VFU:n och är nu alltså i primärvården. Jag hamnade väldigt långt borta, så långt borta som i Åkersberga. Från oss är det en bra bit. Det går bra när jag kör bil men det tar ändå ca 1 h på morgonen med all trafik, men med kollektivt ska vi inte ens prata om typ. Jag åkte nämligen det sistnämda idag och det tog ca 2 h med fyra byten mellan tunnelbana-buss-roslagsbanan-buss, och detta var alltså enkel resväg! Kommer ju nästan hem till skogarna på den tiden. Det blev en lång dag idag med andra ord och jag var hemma sent så nu har jag bara slappat i soffan och bara varit. Det är jobbigt för vi har en uppgift att göra men jag Orkar verkligen inte göra den när jag kommer hem, och på helgen så jobbar jag eller så vill och behöver jag bara ta det lugnt så då orkar jag inte hellet. Dum loop.

 

Ja primärvården då, hur har jag det där? Jo jag har haft två givande två första dagar med mycket intryck att ta in. Alla som jobbar där är hur mysiga och snälla som helst. Min handledare gav mig en kram det första hon gjorde och hon sa i slutet av dagen igår att "det känns som att du har varit här i flera veckor." Jag tolkar det som positivt. Det är skönt för man kan prata med alla och det känns faktiskt som att jag har varit där en längre tid, så detta kommer nog bli bra.

 

Men alltid på VFU så anstränger jag mig så mycket och tar in så mycket så är helt slut på kvällarna, igår la jag mig 21.45 och somnade jag kl 22.00 och det är tidigare än vad jag brukar.