...den kan va alldeles alldeles underbar!! Med denna start på detta inlägg vill jag då säga att jag var på bal förra helgen. Jag var hemma i min hemstad där det anordandes en bal. Det var Malin som stod för den och vi befann oss på presteruds herrgård. Jättefin herrgård med kristallkronor i taket och stora härliga salar där man kunde äta middag och dansa loss. Jag hade önskat att vi hade varit där på min bal när jag gick ur gymnasiet för det var en helt annan känsla att vara där mot på mastis där vi fick hålla till. Det kan ha varit så att det var lite för litet eftersom vi var rätt många studenter i min årgång, men det hade definitivt blivit en annan känsla över det hela. Ja jag är fortfarande , som ni kanske märker, lite bitter över att vi inte fick va i Statthuset där alla andra studenter har fått ha sin bal och jag grämer mig fortfarande lite över det då det var min dröm ända sen jag var liten om att jag en dag skulle stå där på balkongen och vinka till alla i min prinssesliknande klänning som jag sett alla andra göra varje år. Så skönt. Äntligen har jag fått lätta mitt hjärta. Nej då, det var en helt okej bal och vi fick göra det bästa av situationen.

 

Nu fick jag iaf vara på en ordentlig herrgård och klä upp mig fint och dansa natten lång under kristallkronorna i taket.

 

Det som varit ett stort orosmoment inför denna bal har varit min balklännig. Eftersom jag endast använt min klänning en gång tänkte jag att jag såklart skulle ha den igen. Jag var hemma någon månad innan balen och provade klänningen, som då till min fasa var alldeles för liten. Jag vet att jag har blivit större sen jag var 19 år, men kom igeeeen..så mycket större. Ja ni kanske förstår att dragkedjan inte gick ända upp. Jag bestämde mig där och då för att nu är det hårdträning som gäller. Jag åkte hem och kände mig taggad, äntligen kommer jag komma igång med tränigen tänkte jag. Jag gick ut och gick en gång och sen tränade jag inte mer. Så ja..ni kan tänka er att min kropp hade inte förändrats något sen jag provade klänningen sist då förra helgen när det var dags. På morgonen skulle jag prova klänningen för att se om det ens gick (ja jag vet att det var lite i sista minuten) och den satt som ett korvskinn, en hårt åtdragen korsett! mamma fick ta i när hon drog igen dragkedjan.. och jag fick ytandas. Det gick verkligen inte att ta djupa andetag. Men vad skulle jag göra jag var tvungen att ha den, jag hade ingen annan. När jag senare på eftermiddagen tog på mig den igen för att sedan ta mig iväg till balen så andades jag ut ordentligt så att jag skulle göra bröstkorgen så liten som möjligt och så drog mamma upp blixtlåset...och det sa bara svich..och så var det uppe..och jag kunde andas..till och med djupa andetag! Så det gick!! Den var nästintill lite stor under kvällen så jag fick dra upp den emellanåt. Jaa eller nu ska jag inte överdriva, det var ju en rätt skön känsla att ta av sig klänningen sen på kvällen också.

 

Men summa kardemumma var det en väldigt fin kväll! Det är kul att få känna sig som en prinsessa ibland. Och jag får inte glömma att tacka Fillan som hjälpte mig med mitt hår (och för en supermysig eftermiddag) och som bidrog till att jag fick känna mig som en prinsessa.