Förra veckan var jag ju själv här hemma i Stockholm efter som Niklas stannat kvar i Kristinehamn ett tag till. På fredag natt precis när jag skulle sova skriver Niklas godnatt ses snart..då tänkte ju jag att jaa då kommer han säkert vara hemma tills att jag har slutat jobbet då på lördagen. Jag slutar jobbet och kommer hem förväntansfull över att han kanske faktiskt sitter där inne nu och väntar på mig. Kommer in och ingen Niklas där..lite ledsen i ögat blev jag då eftersom jag byggt upp värsta förväntningarna och jag visste vilken tråkig lördag det skulle bli för jag hade ingen att vara med, alla som var potentiella hade massa saker planerat som inte riktigt gick att hänga med på. Niklas ringde iaf efter ett tag och jag hörde på en gång att han satt i bilen så jag sa det att ja du är på väg hem!! men..eh..nej det var han inte sa han utan han var på väg hem till sin pappa för att hämta lite grejer han glömt och så bröt det och det är riktigt dålig täckning där ute så jag bara jahopp då är han inte på väg då utan är verkligen på väg till sin pappa. Vi pratade lite till men sen var han framme hos sin syster och skulle parkera så vi la på.

 

Lite senare på kvällen satt jag och pratade med mamma i telefon och så hör jag hur nyckeln vrids om i nyckellåset! Jag sa det till mamma..nämen nu tror jag niklas kom hem! och jag hade förklarat för henne att han inte skulle komma. Totalt grundlurad. Men det var ett bra lureri!

 

Annars har jag jobbat i princip varje dag nu, förutom igår då jag och Niklas gick runt och gjorde lite ärenden och jisses vad vaaarmt det var ute! Det var ingen sol men fyy vad varmt det var. Det var som att man hade sprungit ett maratonlopp så varm var man. Det är nästan värre när det är så och ingen sol, för solen kan man akta sig för men nu var värmen överallt. När vi väl var hemma blev det hopp in i duschen på en gång med iskallt vatten, men oj vad skönt! Det var som att lägga sig i sjön. Fick iaf med mig ett par skor hem från dagen.

 

Nu blir det jobb ända till 19.00 och sen hem och vila, för imorgon ska Niklas hoppa fallskärm och det känns som jag kommer vara mer nervös än vad han kommer vara, så jag måste vara utvilad. Jag skulle vilja göra det för att det kommer avra en så otroligt häftig upplevelse men samtidigt skulle ja väl skita på mig av rädsla, fatta vad högt det är! jag nöjer mig med att titta på den här gången iaf.