Förlossning Alicia 2022-02-22

Förlossningsförlopp:

Jag började få värkar ca kl 05.00 den 22/2 med 10 min mellanrum. Vid klockan 06.40 trodde jag vattnet gick med det var slemproppen. Vid kl 14.00 kom värkarna tätare och det Började komma 2 st på 10 min (var 5:e min som var hanterbara men började efter en stund göra ondare och ondare) och då skulle vi ringa in som omföderska då det kan gå snabbare.

Vi åkte in till Danderyds sjukhus (DS) klockan 14.30 med 2 värkar på 10 min. Värkarna var inte så starka då men täta så vi fick stanna kvar på kontroll, och då diskuterades det om vi skulle bli hemskickade igen, men det blev vi inte (som tur var) utan vi skulle få stanna 2 h till för att se om värkarna blev fler och starkare..vilket dom blev..snabbt! På bara en liten stund från att vi kom in till DS blev värkarna starkare och tätare och jag började få mycket ont, och värkarna kom nästan varje minut. Vi pratade om att få lustgas och epidural men epidural hanns inte med. Jag fick lustgas som hjälpte något men hade otroligt intensiva värkar, och även med hägsta dos räckte det inte till. Niklas fick hjälpa till genom att trycka mina ben uppåt för att försöka lindra värken, vet inte om det hjälpte, lite kanske, men där och då gjorde det redan så ont. Här gick vattnet någon gång, vet inte exakt när men det var under en värk. Och jag hann knappt få på mig sjukhuskläderna pga dom intensiva och täta värkarna.

Kroppen började krysta av sig själv vid ca kl 18.30-18.45 och hon var ute 19.11 (vi hade hoppats på kl 22.22 men det fanns inte på kartan när det drog igång). Det var en intensiv förlossning som gjordes i princip utan bedövning och det kändes. Dom tappade nämligen hjärtljuden på henne och fick sätta elektroder på huvudet för att få kontakt igen. Jag fick prova olika positioner för att se om hjärtljuden blev starkare men det hjälpte inte. Fick tillslut syrgas då förloppet gick väldigt snabbt både för mig och Alicia. Dom sa till oss att nu behöver vi få ut henne för hon är påverkad där inne pga det snabba förloppet och det gillade hon inte. Det kom in läkare och en till barnmorska som fick hjälpa till att forcera ut Alicia för att hennes hjärtljud var påverkade. Hon kom ut med huvudet först, men hade inte hakan mot halsen utan hade huvudet bakåttiltat. Men Ut kom hon och hon skrek och andades. Och Det var en lättnad!

Jag fick sy 2 stygn och fick en grad 1 i sprickor, vilket känns helt okej, då det kunde blivit värre iom det snabba förloppet.\n

Vi fick stanna på patienthotellet en natt, och Niklas fick vara kvar (revansch mot förra förlossningen när han inte fick pga pandemin) och det var perfekt för att ladda batterierna.

Hon vägde 3860 g och var 51 cm lång, med mycket och mörkt hår.

Vi ska tillbaka för hörselscreening och PKU-prov.

Den här förlossningen var både bättre och sämre än den första! Bättre på det sätt att det gick otroligt mycket snabbare och jag behövde inte krysta lika länge vilket ledde till att jag faktiskt kände mig pigg och energirik efteråt! (Nu fattar jag ex hypen med mackorna efteråt, ja slukade dom på två röda). Det sämre var helt klart att det snabba förloppet gjorde otroligt mycket ondare och att jag inte hann få den bedövningen jag ville ha och att hela situationen blev mer stressande när dom tappade hjärtljuden och en oro byggdes på mitt i allt. 

Men allt gick ju bra och nu är hon här och vi är hemma och hon har fått träffa en oroligt stolt storasyster som har gått runt i 2 dagar och sagt att Alicia är så gosig och ska klappa och pussa på henne och helst hålla henne helt själv. Otroligt fint att se syskonkärleken!






Sammanfattning graviditet nr 2

Den 11/6 2021 tog jag ett graviditetstest som då visade positivt 2-3 veckor, tog även en dagen efter för att vara på säkra sidan som visade samma sak.

Jag började må illa i ca v.5 och började då spy. Kommer ihåg att jag tänkte att jag kanske slipper det den här gången, men nej då. Började äta illamåendetabletter ganska snabbt då jag visste att det hjälpt mig förra gången, men spydde varje dag. I vecka 17-18 började jag känna rörelser I magen, små fjäderliknande, men kände något.\n

Klarade mig utan illamåendetabletter från ca 2 veckor innan jul (ca från v. 31) och framåt. Mådde illa då och då och spydde någon morgon ibland, men det var inte varje dag längre. Varit piggare denna graviditet och det har inte tagit lika mycket på psyket som förra gången. Antagligen för att illamåendet inte varit lika ihärdigt. Jag har haft mer foglossning den här gången, har haft det flertal gånger och det har uppkommit när jag lyft något för tungt. Det har då hållt i sig några dagar- en vecka och har sedan gått över. Men känner mig inte lika stabil i bäckenet överlag vid denna graviditet, är nog lite försvagad från förra graviditet. Det har knakat något infernaliskt också i bäckenet när jag vridit mig i sängen, ställt mig upp efter att ha suttit osv, det upplevde jag inte förra gången. Knakandet blev däremot bättre när hon la sig till rätta och fixerade sig mer. Jag kände när hon gjorde det då jag upptäckte att det inte kändes lika ostabilt i bäckenet mer. Men det kan fortfarande knaka ibland. Hon la sig med huvudet nedåt i ca. V. 32 och hade fixerat sig i ca v. 35. Jag är nu i vecka 40 (39+1) och har senaste veckan haft mycket sammandragningar och förvärkar i form av mensvärk långt ner i magen, speciellt om jag gått lite för fort eller lyft Livia. Men har även uppstått när jag bara legat ner, så magen tränar på. Har inte märkt att någon slempropp gått eller så än så vi får se när hon vill komma ut. Jag har haft lite halsbränna men inte så farligt.\n

Det jag tänker mycket på nu är hur kommer det starta, kommer vattnet gå, kommer det komma värkar först, kommer det gå fort, fortare än sist, kommer vi få plats på förlossningen osv. The time will tell.

V.40 (39+0)

Gravidfotografering 2022

I nuläget ligger vi sjuka här hemma men förra helgen var desto roligare! Jag fick frågan för några månader sedan av min kollega om hennes kusin Sayna kunde få ta gravidkort på mig, hon har nämligen varit inne på att börja ta mer gravidkort och det tyckte jag lät kul! Kul att få göra och kul att få ha kvar fina minnen från den här graviditeten. Bilderna blev jättefina och jag lägger upp några av dom här, fick otroligt många fler men har sorterat ner det.












Nyårskaramell 2021

Long time no see! Hej vänner, jag vet att det var ungefär ett år sedan jag var här inne nu och jag har helt glömt bort att gå in här! Men nu har vi lämnat 2021 bakom oss och gått in i 2022 och jag vill fortsätta min tradition att lägga upp mitt år o lite bilder här, så jag ska inte skriva så lång text här, utan ni får hänga med i bilder.


Jag började jobba igen efter ca 1 år hemma som föräldraledig, vilket var både jobbigt och skönt.

Livia fyllde 1 år och fick uppleva sin första födelsedag som firades med nära och kära.
Tre av mina bästa vänner fick barn!

Jag och min bror var med i en rolig utställning av John Persson där våra ansikten klipptes ihop till ett. Skrämmande vad lika vi är när man ser det så här.


Vi myste i stugan under många veckor under sommaren då Niklas fortfarande var föräldraledig med Livia.
Livia badade för första gången i sjön och älskade det.





Livia åkte båt för första gången med farbror Nicke.


Första dagen på väg till dagmamman, stora tjejen!


2021 var året vi fick veta att det bakades en lillasyster i magen, och som vi längtar tills hon kommer ut nu, och nu är det inte långt kvar!






2021 var också året Livia träffade tomten för första gången och hon var inte så rädd som jag trodde, men lite mer obrydd mer, haha. Men sitta i knät gick inte. Vi firade jul i stugan och hade flera dagar med julfirande med våra familjer.



Och vi avslutade året med att våra nära vänner Sara och Pontus med barnen kom till oss i stugan och vi firade nyår tillsammans. Vi klarade dock inte att hålla ut till 12-slaget då Livia bestämt sig för att inte sova och tillslut gick det inte mer, för hon var ju trött egentligen men vägrade sova själv. Så kan det vara med barn.

Nu ser jag fram emot 2022 då vi går från 3 i vår familj till 4, det kommer säkerligen bli en utmaning men samtidigt underbart på flera sätt!












Blev inte som jag tänkt

Igår den 12/1 var det exakt 3 år sedan jag tog min arbetsterapeutexamen, jag har jobbat på mitt jobb 2 år och nu snart varit hemma föräldraledig 1 år och ska börja jobba igen 1 februari. 

Den här föräldraledigheten, min första föräldraledighet blev inte som jag tänkt mig..och det som alla förstår beror på covid-19. Ja inte ens min första tid med Livia blev som jag trott eller tänkt i och med att hon föddes i början av den här pandemin så fick inte Niklas vara med på eftervården på BB och jag fick vara en natt själv kvar på BB med Livia vilket jag där och då tyckte var så läskigt och jobbigt, jag skulle nu ta hand om ett barn när jag var så svag efter förlossningen att jag knappt kunde ta hand om mig själv, och dessutom hade jag ju aldrig tagit hand om ett barn förut, inte ens bytt blöja, det var en helt ny värld. Men det gick bra, och det är väldigt speciella minnen hos mig, fina minnen, från Vår första natt tillsammans.

Sen hade jag tänkt när jag nu var föräldraledig att vi skulle åka iväg och träffa folk, vi skulle gå på öppna förskolan, vi skulle få gå på babysim och göra allt det där roliga som jag hört att andra gör..men så blev det inte heller. Det blev en ganska ensam tid vilket tog mer på mig psykiskt än jag trodde det skulle göra. Min mormor och morfar, farmor och farfar skulle få bekanta sig mer med Livia men så blev det inte heller, dom har träffat henne typ 2 ggr på avstånd, och nu kommer inte Livia få träffa min farmor igen. Våra vänner har inte fått lära känna vår lilla älskade tjej som jag önskat eftersom det varit hårda restriktioner om avstånd och det har inte blivit så mycket besök varken hemma hos oss eller hos andra. Det smärtar mig lite att så många gått "miste" om Livias första tid i livet.

Men för att se något positivt med allt är att vi verkligen kunnat fokusera 100% på Livia och fått väldigt fin första tid tillsammans. Niklas har jobbat mer hemifrån och fått extra mycket kvalitetstid med Livia vilket han inte fått annars  och jag har inte blivit lika ensam hemma. Vi är friska och mår bra, varit mer friska än någonsin och det är det absolut viktigaste.

Det känns lite tufft att gå tillbaka till jobbet efter så lång tid det ska jag erkänna, men samtidigt ska det bli skönt att få jobba och känna mig behövd inom min profession som Anna, inte bara som mamma, vilket inte är bara, men få använda min hjärna på ett annat sätt, få interagera med vuxna mer om dagarna.

Det blev inte som jag tänkt, men det blev så bra det kunde bli och jag och Livia har haft en supermysig tid också, det ska inte glömmas bort!! Jag har hittat tillbaka till mig själv igen och landat i rollen som mamma, nu väntar en nystart på jobbet.


Nyårskaramell 2020

Oj vilket år..vilket speciellt år..inte bara för corona som slog till med dunder och brak och har gjort året väldigt speciellt, utan också för att jag gått igenom min första förlossning och fött vårt älskade älskade lilla barn som förgyllt detta konstiga år med så mycket kärlek och glädje! Jag visste inte att man kunde älska en annan människa så mycket som jag älskar henne. 

En annan ljusglimt i detta år är ju faktiskt vårt stugköp! På så sätt har vi fått ett andra hem i Värmland vilket känns väldigt fint, fint på många sätt men mest att Livia får växa upp till viss del nära sin släkt och familj här och skapa minnen på dom plaster jag och Niklas växte upp och skapade minnen.

Sen har det tyvärr varit ett sorgligt år på flera sätt, vi förlorade vår älskade Orvar alldeles för hastigt i höstas och nu den 28/12 förlorade jag min älskade älskade farmor Alldeles för snabbt och hastigt.

























nya upptäckter

När jag går hemma så som jag gör nu när jag är föräldraledig och corona härjar över vår värld känns det som att det inte händer så mycket nu för tiden för mig, dagarna går..men det händer mycket, jag måste bara stanna upp och reflektera. Det händer speciellt mycket med vår lilla tjej! Hon lärde sig sitta själv vid 6 månader och hon börjar åla, det är inte långt ifrån krypa, hon ställer sig nämligen på alla 4 ibland och försöker, så hon har blivit snabb som attan. Så har barnsäkrat lite i form av att sätta i sådana där pluppar i eluttaget, sen måste vi skaffa grind till trappan snart också och sätta på hörnskydd på diverse ställen. Igårmorse vaknade jag av att Livia hade vaknat och låg och jollrar, trodde jag, jag tar mobilen och lyser åt hennes håll och där STÅR hon i sängen..kan lägga till att vi inte sänkt hennes säng än, men nu har vi, usch trodde hon skulle ramla ut. Hon har fått sina två första tänder också i nederkäken och det är för gulligt! Inte lika gulligt när hon bitit tag vid amning dock. Den första tanden kom fram när hon var 6 mån och 3 veckor typ, hon är snart 8 månader, så det var några veckor sedan.

Det har varit niklas första fars dag också! "Livia" ordnade brakfrukost åt sin far dagen till ära. Det är en speciell känsla att få fira det med sin alldeles egna lilla tjej. 

Vad har hänt för mig då, jag och Sara har börjar träna med en PT, och börjat, då menar jag att vi kört 1 gång haha. Men vi ska köra 5 ggr för att få en kickstart, hon brukar köra mammaträning så hon är inriktad på det vilket känns bra. För det är en stor faktor till varför jag inte kommit igång alls med träning efter graviditeten och förlossningen, för att jag är osäker på vad jag kan/får göra, så det här känns jättebra! Det är dock inte bara därför, jag är i grunden rätt lat också haha.






Orvar ❤

Det gör så ont i mig, i hela kroppen, det är ett hål i mitt bröst, en tomhet. Jag tror inte man kan förstå saknaden av ett djur om man inte haft ett själv, tomrummet dom lämnar efter sig när dom inte finns mer. Det är ju en familjemedlem.

Igår fick Orvar somna in efter att snabbt blivit dålig i torsdags natt och efter många vändor till veterinär och luska ut vad det var slutade det med att han fick somna in igår. Han låg i min famn och jag la hans huvud mot mitt bröst så han skulle få lyssna på mina hjärtslag och förhoppningsvis känna ett lugn. Det är det värsta jag varit med om, att känna hur han blev mer och mer lealös för att till slut inte finnas mer. Att ta det här beslutet var det tuffaste jag och Niklas någonsin behövt att ta, men han mår bra nu, han behöver inte ha ont mer, jag intalar mig det och det är väl en liten tröst i allt. 

Livet kan verkligen vända så snabbt, vi har pratat om att orvar skulle bli gammal. Livia och han skulle få växa upp tillsammans och skapa massa härliga minnen, men det blev inte så. Livet hade en annan vändning. 

Orvar vår goa, knäppa, kärleksfulla, älskade katt. Jag tror inte det var någon du inte charmade med din goa personlighet, du älskade när det kom folk på besök, du älskade att vara med i duschen (till en annans frustration ibland eftersom du gick och skvätte ner hela hemmet efteråt), du låg nära när vi inte mådde bra och ville ligga mellan oss i sängen på nätterna och gav oss så mycket värme och kärlek. Du var både vår och Elsas trygghet. Vi fick 8 år med dig, och jag är så tacksam för dom 8 åren. Vi glömmer dig aldrig!












Renovering av stugan

Hej, nu har det gått några veckor sedan sist igen, men det har varit lite semester och ledighet. Eller, ledighet är fel ord, det har vi knappt haft. Niklas hade 3 veckor semester och på första dagen fick vi nycklarna till vår stuga!! Som jag hade längtat efter den dagen! Och vi har haft att göra där, minst sagt. På dagen när vi fick nycklarna åkte vi direkt till stugan efter och tog mått och sedan vidare till olika butiker för att inhandla allt vi behövde inför renoveringen som skulle påbörjas dagen efter. Bara det tog ca 5 h. Det var även första gången vi lämnade bort Livia en längre stund utan varken mig eller Niklas närvarande, Niklas mamma och syster tog hand om henne och det gick super. Iallafall, när vi handlat allt åkte vi till stugan igen och fick börja städa den lite för att ens kunna vistas där dagen efter, så det gjorde vi i ytterligare 3 h typ.

Vi fick otrolig hjälp av våra familjer och vänner!! Utan dom hade vi inte kommit så långt som vi gjorde under dom här veckorna. Ni är guld värda allihopa, och ett stort tack för all hjälp och support! Vi jobbade på i ca 12-14 h per dag i 2 veckor och blev faktiskt klara! Eller vi är inte helt klara, det finns massa småsaker att fixa och större projekt frmaöver, men för nu är den stora renoveringen gjord. 

Vad gjorde vi då, jo vi har:
  • Tagit bort plast-skivor vid entré 
  • Rev ner gammal tapet i vardagsrum och sovrum 
  • Tog bort heltäckningsmatta i sovrum 
  • Tog bort lister
  • Tog ner allt smått som satt kvar i väggar och tak (förra ägaren lämnade kvar en del grejer)
  • Målade taket vitt i vardagsrum/kök och sovrum
  • Målade alla fönsterkarmar, fönster och panel vit (det var trä överallt)
  • Tapetserade i vardagsrum/kök och sovrum 
  • La nytt golv i vardagsrum och sovrum
  • Har målat om ett matbord och klätt om stolar
  • Målat om duschen
  • Målat vitt bakom kamin och vedspis 
  • Lagt nya lister mellan rummen och runt kaminen
  • Satt ny isolering i fönster 
  • Målat om en skohylla
Vi gjorde säkert mer saker, men det det är inte lätt att koma ihåg allt. Resultatet blev i varje fall så bra! Vi är så nöjda! Och vi hann bo in oss litegrann och pusta ut lite Niklas sista semestervecka.
Här är lite före och efterbilder:












Swish så är hon 3 månader

Ja men hallå, jag måste sluta skriva i varje inlägg att tiden går så snabbt, men den gör ju det! Vår lilla tjej blev alltså 3 månader förra veckan. Dom 3 första månaderna räknas dom som spädbarn och nu känner jag verkligen hur hon börjar lämna det stadiet. Hon är nu mycket stark i nacken och stark överlag, hon vill helst sitta upp i vagnen när hon är vaken och försöker sätta sig genom små sit-ups. Hon är verkligen en glad liten tjej! Hon ler med hela ansiktet när någon pratar med henne och jag har lyckats få ur henne ett skratt till när vi busade. Hon är väldigt vaken i blicken och följer nu det hon tittar på med mjuka ögonrörelser. Hon har också fått upp ögonen för hennes "mobil"/leksak på babysittern, den är väldigt rolig. Men i och med att hon blir större vill hon ha mer stimulans och vill underhållas mer. Hon har fått mer kontroll på sina händer och kan lite mer styra över vad hon vill greppa, men knipreflexen är fortfarande kvar till viss del, men det har blivit skillnad.

Nu har hon nyligen gått in i ett nytt språng som heter "händelsevärlden" som kan hålla på i ca en månad. Hon har sovit väldigt bra på senaste tiden, typ somnat 21 och sovit till 4, vaknat och ätit och somnat om igen i ca 2,5 h till, men nu senaste dagarna har hon vaknat oftare och varit svårare att få att sova och det kan ha med språnget att göra så vi får se hur den här månaden blir.



Midsommar 2020

Jag vet inte vad vi gör men tiden bara springer iväg på något konstigt vis. Vi firade i alla fall midsommar hemma i Värmland med mamma och pappa eller mormor och morfar som dom också numera tituleras som och det var alldeles perfekt. I och med coronan så var det inga stora firanden på bygdegården och hembygdsgårdar men vi hade det supermysigt i stugan. Vi åt sill-lunch, underhöll den lilla damen, försökte skydda henne så gott som gick för värmen för jisses vad varmt det var, det är nog den varmaste midsommar jag varit med om! Vi grillade lite på kvällen, åt såklart även jordgubbar med glass, och bara hade en helmysig dag. Vi band också Livias första midsommarkrans, eller mamma gjorde största delen och Livia blev så söt i den!!

Just det, det har hänt en annan stor grej och det är...att vi har köpt stuga!!! Det är så svårt att ta in, vi har ett hus, en trädgård, eller ja snart iaf. Vi får tillträde om ca 1 månad. Vi kommer starta med lite uppfräschning i form av att måla tak, tapetsera om och lägga nytt golv i några av rummen och det kommer göra så stor skillnad. Men det ska bli så mysigt att ha vårt egna, det finns en kamin när vi är där vintertid, det finns en inglasad veranda och sen en öppen veranda utanför med utsikt över en äng. Ja men det kommer bli så bra! Och jag har sådana visioner som får hända i sinom tid, allt behöver inte bli klart på några veckor.









Första skrattet

Vet ni vad, den 13 juni när vår lilla skrutt var ca 2,5 månad skrattade hon för första gången! Det var det mest underbara ljud jag och Niklas hört! Vi blev tårögd båda två haha! Niklas höll henne med båda händerna och hissade upp henne i luften och hon bara började skratta, oj jag blir varm när jag tänker på det! Och vi blev så förvånade för hon ler jättemycket nu, så fort hon vaknar ler hon, när vi säger hej Livia och tittar på henne ler hon, men hon har inte skrattat förrän nu. Dom höll på någon minut och hon skrattade varje gång han hissade upp henne så det var inte bara ett skratt liksom. Vi har försökt få henne att skratta igen genom att göra på samma sätt med att hissa upp henne i luften och hon har tyckt det varit kul men inte så kul så hon skrattat igen, men eftersom hon gjort det en gång kommer det nog släppa snart!

Hon är otroligt stark i benen och börjar bli stark i nacken också, hon har börjat göra sit-ups när hon ligger i babysittern eller ligger i knät, det är tydligen inte kul att ligga helt still längre. Sen när vi övar nacken genom att ligga på mage gör hon rörelser som att hon vill krypa?! Är inte det tidigt, eller börjar som göra dom rörelserna så tidigt kanske? För hon kommer ju ingen vart än, men blir då sur haha.

Jag har framkallat massa bilder som jag hoppas kommer vilken dag som helst så jag kan sätta mig och pyssla med det. Det blev visst ca 60--70 bilder från Livias första 2 månader haha, jag försökte hålla igen på antalet bilder men det gick sådär! Men ska bli kul att se hur dom blev framkallade.
Och varför jag inte lagt upp någon bild på livia där man ser hennes ansikte här är för att vi har bestämt att inte lägga ut henne på socia medier där hennes ansikte syns, vi får se om vi ändrar oss framöver, men just nu har vi bestämt det.

Fick sova en hel natt

Som rubriken säger så fick vi sova en hel natt! för några nätter sedan, det har inte hänt sedan hon kom. Hon sov mellan typ 22.00 och vaknade 06.00 ungefär. När jag vaknade vaknade jag med ett ryck och var tvungen att kolla att hon andades, så jag hann bli lite rädd eftersom hon inte vaknat på hela natten, men hon andades, hon var bara jättetrött. På dagen då hade hon haft en sämre dag när hon inte sovit mycket alls och varit väldigt gnällig och klängig vilket vi tror beror på att hon är påväg in i ett nytt språng i utvecklingen, och hon blev då så trött så hon inte kunde äta men var hungrig men var för trött för att äta och blev trött för att hon inte åt så bra, ja moment 22. Men en hel natts sömn tackade jag inte nej till. Hon har börjat upptäcka sina händer litegrann och är väldigt vaken och med i blicken. Nu följer hon verkligen det/den hon tittar på med ögonen. Vi får även mer och mer leenden, och då smälter man kan jag lova. Däremot inget skratt än, men det kommer förhoppningsvis snart! 

Vad gör vi om dagarna då, jo vi tar för det mesta en långpromenad per dag, antingen själva eller med Sara och Agnes, vilket är väldigt skönt. Jag har också börjat stärka upp min bäckenbotten igen efter graviditet och förlossning. Jag tränar efter en app som heter Mammamage där träningen ligger på en bra nivå för mig hela tiden. Jag har gått ner mer i vikt än vad jag vägde innan graviditeten till och med, men det har jag förstått att man kan göra när man ammar, så nu satsar jag på att bygga upp mig själv ordentligt igen. Annars myser vi, Livia sover mycket, vi tränar också i babygymmet och har ibland egen barnryrmik här hemma med sång. Det är det tråkiga i dessa corona-tider att det inte är några barngrupper som vi kunde gått i, så vi får försöka underhålla oss så bra vi kan här hemma. Nästa vecka är det dags för BVC besök igen och vaccin, då tror jag det blir sprutor och det kommer nog jag ogilla att se mest när dom ger, sen kan hon bli lite febrig så vi ska ha en lugn midsommar.

Kolla vad söta skor Livia fått av kusin Menja och Loke, och morbror/moster Niclas och Malin.

2 månader

Igår blev Livia 8 veckor och på söndag blir hon 2 månader om man ska följa datumet. Hur galet är inte det!! Då är det även min första mors-dag! Tiden har gått så sjukt fort men jag kommer ofta på mig själv med att tänka på att det känns superlängesedan som jag hade stor mage och var höggravid, så det har gått så snabbt men ändå känns det som en evighet sen, luddigt jag vet. Vår lilla tjej växer på bra, vi var på bvc förra veckan för kontroll och för att hon skulle få rotavaccin (mot kraftig magsjuka) och hon vägde då 5470g och var 57,2 cm lång så nu har vi fått gå upp till storlek 62 i kläder. Jag har lite svårt att packa ned storlek 50 och 56 men det kommer inte kunna användas mer och det är ett nytt kapitel nu så jag ska ta tag i det..snart. Livia ger mer och mer respons tillbaka när vi pratar med henne i form av joller och leenden, hon kan också vara mycket bestämd och har en kraftig stämma, det har vi känt på haha. Hon är mer nyfiken nu och vill titta sig omkring (har beställt ett babygym som borde komma när som helst), vi tränar nacken genom att ligga på mage dagligen och hon har blivit såå stark! men hon gillar fortfarande att ligga på oss och bara mysa också. Senaste veckorna har hon varit lite extra "klängig" och sovit sämre, men hon är i ett nytt språng så det är mycket som händer i den lilla kroppen. 

Om jag ska vara ärlig angående mig så påverkar den här coronan mig ganska negativt, vilket den såklart gör för alla, men vi blir ganska mycket instängda här i vårt hem och sitter mest inne. Vi går promenader med Sara och Pillan ibland på dagarna och det ger verkligen energi för stunden, och vi tar själva promenader men eftersom jag gått hemma sedan slutet av januari börjar det kännas av psykiskt. Jag är en person som mår bra av att träffa människor och får energi av det, att inte kunna åka och träffa kollegorna och få "visa upp" Livia, att inte kunna åka in till stan eller träffa kompisar hur som helst är superjobbigt och jag tror att den vetskapen om att vi inte bör/kan göra det är jobbigast. Det var inte så här jag tänkt min föräldraledighet. En del gör ju massor hemma och fixar och donar men jag blir ännu mer passiv i allt det här. Det är också jobbigt att inte veta hur det kommer bli framöver med bröllop osv, det tar på krafterna på ett annat sätt. Men vi har det mysigt jag och min lilla tjej och jag försöker vara positiv, men ibland tar dom negativa tankarna över. 
Men jag tänker att nu kommer värmen mer och mer och då kommer vi kunna vara ute och då förhoppningsvis hitta på mer med våra kompisar och göra mysiga saker utanför hemmet mer överlag, det är en bra årstid på det sättet.

Vi träffade 2 av mina kollegor förra veckan när vi varit på bvc däremot för dom hade med en present från jobbet till Livia eftersom vi inte kan åka dit och hälsa på (hur gulligt!!), och det var såå kul att få träffa dom och att dom äntligen fick hälsa på Livia. Det gav energi! Och hon fick sötaste mat-setet med mumin på av dom, blir perfekt när hon börjar äta sen! 





4-veckors kontroll (fast hon är 5,5 v)

Igår var vi iväg till bvc för 4 veckorskontroll där både läkare och barnmorska var med. Dom kollade det vanliga som vikt, längd och huvudmått men läkaren kollade även leder, nackstyrka, lyssnade på hjärtat och lungor, ögon, rumpan? Och allt såg bra ut. Hon väger nu 5155g och är 56,5 cm lång så hon växer på bra.

Det som hänt flera gånger i veckan hände också när vi var på bvc-besöket, såklart.. När man tar vikt ska blöjan av så det blir rätt vikt så den åkte av, och när vi var klara och jag lägger Livia på skötbordet, då utan blöja, och pratar med barnmorskan så Kissar hon!! Det har hänt flera gånger den här veckan och det är inte lite som kommer heller haha! Och Livia var jättenöjd efter det. Men ingen skada skedd, tror dom är rätt vana där, jag lyfte upp henne och barnmorskan torkade av allt och vi fortsatte undersökningen. Men som sagt det hände hemma två gånger på samma dag för mig i veckan. Vi bytte blöja och mellan blöjorna kissar hon en flod som hon låg och rullade i..så jag duschade av henne i badkaret och tänkte nu får vi en mysstund i sängen när jag torkar henne och smörjer in henne..då kissar hon igen i sängen haha! Haha ja ni hör ju jag går ju inte sysslolös!

Men slut på kisspratet, men händer inte så mycket mer spännande i veckorna. Vi tar promenader, hon sover, äter, bajsar. Men! I veckan har vi börjat få mer och mer leenden från henne och jag smälter när hon lägger på ett stort leende, hon är så söt!







RSS 2.0